På denna sida kan Du läsa både det ena och det andra.
Händelser eller funderingar och speglingar av dessa,
kanske inspirerade av Dina inlägg i vår gästbok, eller
så bara finns de. Kort sagt, det blir en riktig
Pytt-i-Penna!

_________________________________________________________________________________

RAMSAN
Birgitta Nilsson, Kristianstad,
äger en film som heter Skåningar,
som spelades in 1944.
Vi har hämtat texten till ramsan från den.
Huvudpersonen är Benkt Åke Benktsson
som spelar Mårten Esbjörn och hans fru
Karna som spelas av Alfhild Degerberg.
Regi: Benkt Åke Benktsson
Född 6/1 1907 - Död 8/1 1957

Benkt Åke Benktsson sitter bak och fram på en stol som han
låtsas vara en häst, varpå han deklamerar följande:

Se godda min far, sicken häst jag har,
sicka lår, sicka ben, sicka skutt han tar!

Ja, här ska ni skåda en slättbokula,
så trind och grann som en äggagula,
så tosig och gla som ett baggalamm.

Ja, här ska ni se Mårten Esbjörn ria
så bröstet böftar på dräng och pia,
och joren ska skaka från Ystad till Vram.

Tjo pågar, nu killar vi kulan i sian
med träskon så hon far över stian
och märlagrav och gärsgårdsallé.

Sen går det så kråkor och råkor
flaxar som spånor och spågor
och korna de drattar på ännen ve´ed.

Och alla träna i pilevallen
di tänka Mårten Esbjörn är galen i skallen
Ja Mårten. varför böftar ditt hjärta så fort?

Det känns som det sitter i halsen en rova
som nö´r en att via och ria och tjoa
som kavalleriskvadroner i Mexiko gjort.

Tröst hjärta va stilla nu vänner vi öged
med nosen mot gåren som ligger bak böged
till Jeppas Karna, den rosende mö.

Nu rider vi väl över åker och blaga
till Karna min blomma och speddekaga
och säger hon nä så blir det min dö.

Se godda min far, sicken häst jag har,
sicka lår, sicka ben, sicka skutt han tar.

___________________________________________________________________
Mateusz och Rocky.

Rocky försvann!

Rocky är en liten kastrerad rädd-för-allt hankatt. Inomhus är det ganska OK,
men utomhus ställer till det. Han har på sin höjd vågat gå runt huset. Nu är
han försvunnen och det hände på kvällen och ingen vet hur han tog sig ut
från huset eftersom ingen släppt ut honom och ingen har sett honom. Han
är helt enkelt försvunnen. Vilket elände! Barnens kelgris begråtes av både
dem och föräldrarna. Tandagnislan å det värsta, telefonsamtal där man rådgör
om vad som är bäst att göra och hela tiden förblir Rocky borta.

Elvis är den första katten som bosatte sig hos barnbarnen. Han är nu två år
och hemtam både inne och ute. Han har så att säga hår på bröstet. Han
kommer in och ser sig som vanligt om efter Rocky. De är riktiga kompisar
och Elvis är "storerbror" som hela tiden håller koll på lillebror Rocky. Men
inte denna gång. Förvirrad får han inget svar när han kallar, så efter ett tag
gör han på katters vis. Han lägger sig och vilar, helt oberörd av vad övriga
familjen upplever som en katastrof. Där bara ligger han ända till kvällen, då
han plötsligt, nästan aggresivt, propsar på att bli utsläppt.

När klockan blivit 22.00 dagen efter försvinnandet och fortfarande ingen
Rocky, beslutar sig Julias mamma för att det är dags för en riktig kattletar-
expedition. Barnen och maken sover, utmattade av allt tidigare sökande
och all oro och av att alla vardagliga rutiner gått upp i rök. Ingen reda med något.

Där, utanför det låga fönstret i ytterdörren, far en uppskärrad Rocky fram och
tillbaka och vill komma in. Halleluja! Vilken glädje! Dörren öppnas och in rusar
katten till matskålen, uthungrad av 24 timmars ofrivilligt svältande. Men vem
kommer efter i sakta mak, stolt sträckande på nacken om inte Elvis. Han hade
på något sätt hittat sin lillebror och tagit honom med hem. En baggis för en
veteran!

Barnen och maken väcks upp och får del av den goda nyheten och denna gång
är gråten glädjetårar. Alla vill vara med Rocky. Han har ju varit borta jättelänge.
Efter en sådan händelse är det svårt att somna. Så spännande allt ändå varit
även om det också varit sorgligt den mesta tiden. Nu är alla glada och så
småningom kommer alla till ro, också Rocky och Elvis som vilar tillsammans
i en efterlängtad omfamning.
______________________________________________________________________________

17.04.10

Mormor och Julia ränner runt med barnvagnen i byn, så snart får man väl sätta
upp lappar som förklarar varför. På en av turerna kommer de förbi Hanaskogs
välkända minigolfbana och mormor undrar om Julia vet vad det är för något.
"Jodå, det kan jag redan spela och tennis också"! "Hur har Du lärt Dig det"?
undrar en förvånad mormor. "Först tänker man, sen sover man och sen kan
man"!
________________________________________________________________________
15.04.10
Julia besökte Tannamagaren, Mårten Andersson i Hästveda. Ja, han har
"Tannamagaren" som sitt varumärke. Egentligen var det både mamma och
mormor som skulle dit. En med en avbiten tand och en med tandvärk under
en ny brygga. Eftersom Mårten är en speciell människa, älskad av de flesta,
så också av Julia, fick hon sitta i sin mammas och mormors knä under tiden
de blev behandlade. Hon följde noga allt som Mårten företog sig med en stor
nyfikenhet och när han hade behandlat färdigt, utbrister Julia: "Det är ett
intressant arbete"!

Inte för att vi tror att hon vill bli tandläkare, hon ska ju bli sångare, men hon
ägnar stort intresse åt anatomiska utövningar, allt som har med doktor och
nu tänder att göra, är för henne betagande och lärorikt. Vi kollade på ett
naturprogram på TV och de hade hittat en elefant på savannen. Den var
död, så de tog den med till sitt djursjukhus för att dissekera den. Vi fick följa allt
i detalj, hur man tömde ut innehållet ur den med tarmar och magsäck, en massa
som var svårt att begripa fick plats inne i en elefant fast det är ett så stort djur.
Hela tiden deltog den fyraårig Julia, sittande stilla i morfars knä, en och annan
fråga naturligtvis, men intagande all information med stort intresse och allvar.
Den sista frågan som ingen annan av oss tänkt på, inte ens de som gjort filmen,
var "Varför dog elefanten"?
________________________________________________________________________________
10.04.09

Teaterapan är fortfarande intresserad av språk. I går var uttrycksformen något
entonig. Mmmmmmmmmmmm - Mmmmmmmmmmmm, var det tjuriga tungomålet
som man blev mött av. Trots att man är 4 år vuxen, kan man alltså tjura efter en
avbruten sovstund i bilen. Den var ju så skön, efter en hektisk dag med Elliot på
dagis och så blir man bara uppväckt och påtvingad att gå till en affär bara för att
mamma vill så.

Att man inte heller väl där, får ta den fina Hallo-Kitty glassförpackningen med 14
goda glassar att direkt hugga in på, gör ju inte saken bättre. Då fortsätter det
entoniga språkuttrycket Mmmmmmmmmmmm - Mmmmmmmmmm tills man får
avnjuta en Magnum i stället som en sorts tröst. Med Hallo-Kitty-glassen i tankarna
och fortfarande lite purken, är livet trots allt fullt av möjligheter. Detta ögonblick
ger insikt i, att med rätt metoder kan man nå sitt mål, om inte helt så i vart fall nästan.

Förra fredagen var det påsk och det blev därför inget fredagsmys. Fy vad tråkigt
det var. Släktmiddag är ju inget för en tjej med mina ambitioner. Den enda höjd-
punkten var ju ett godisägg fyllt med enkronor. Att en vuxen kan komma på en så
ljus idé är förvånande, men helt rätt tänkt. Fram för fler sådana initiativ!

I dag ska vi ta igen vad vi förlorade förra veckan. Mormor har säkert bullat upp
med både det ena och det andra som hon brukar. Sen ska vi skriva, min nya
grej här i livet. Tränar man bara tillräckligt, kommer man snart att kunna skriva
vad som helst, helst det man vill skriva förstås. Lite dataspel blir det nog också
och kolla på TV. Sen sent omsidor, när det tjatats tillräckligt länge, ger jag med
mig och följer med till sängen. Där somnar jag så fint till filmen jag gnällt mig till
att få se. I morgon en ny dag med nya möjligheter.

10.04.10

När Julia var 3 år, kom hon och hennes pappa överens om, att det inte längre
behövdes någon sittvagn, utan hon kunde gå eller cykla på trehjuling i stället.
Efter ett tag visade det sig att Julia nog tog tillbaka sin överenskommelse och
ville ha en vagn att åka i, men då fanns inte den gamla kvar.

I går blev hon överraskad av mormor. I stället för att som vanligt komma och
hämta henne med bil, kom mormor gående med en sittvagn. Barn har stor
förståelse om hur den bakomliggande tanken är i av oss planerade situationer
och Julia var på plats i vagnen innan mormor hunnit säga hej. Lyckligare än
hon var då, när hon satt i vagnen, finns inte. Av uppskattningen mot mormor
var det lätt att förstå, vilket misstag hon gjort när hon kom överens om att vara
stor nog utan vagn.

Ordningen är återställd och nu motionerar mormor för glatta livet med Julia i
vagnen framför sig. I förtroende lät Julia oss veta, att vagnen skulle vara en hemlis
och bara användas när hon var på besök hos mormor. Hemma vill hon förstås
vara stora flickan och visa att hon gärna går när hon behöver göra så. Ibland
åker hon dock med mamma i barnsadeln, men den är också okey att åka i när
man måste och fort går det ju och det gillar Julia skarpt.
____________________________________________

10.03.24


Vid 4 års ålder är allt spännande och det finns ett universum av nya saker
att upptäcka. Som det här med långt hår. Det går ju faktiskt att klippa och
man kan själv göra det en tidig morgon och överraska alla när de vaknar.
Resultatet efter besök hos frissan, som verkligen försökte rätta till, blev
som ovan. Men i den åldern är man lika glad, vilket är tur. Själv tyckte Julia
att hon blivit mycket snyggare och att den nya frisyren var mycket bättre
och framför allt lättare att kamma. Sen känns det också bättre runt halsen
när man springer. Då känns vinden på ett annat sätt än med långt hår.

Huvudtemat är annars just nu att lära sig skriva och läsa. Den plötsliga
upptäckten att kunna läsa ordet "Pippi" på en bild av just Pippi, var
enastående. Tänk att just då öppnade sig en helt ny värld. Att lära sig
svenska är inte tillräckligt för denna ambitiösa lilla dam. Nej nu ska vi även
lära känna det engelska språket, slå två flugor med en smäll så att säga.
Att samtidigt kunna hålla reda på Erik och Darin, när de är på radion och
vad de sjunger och vad det betyder även om det är på engelska, verkar
vara en av de viktigaste saker som finns att imponera med mot sina
kompisar på dagis. Speciellt då Elliot som är "mannen" i hennes liv.

Dock älskar hon Erik också. Han vann ju "Idol" och man ska alltid älska
vinnare, säger hon. Man får ju hoppas att Elliot en dag kan visa att han
tillhör den gruppen. För tillfället verkar det inte som om han behöver
bevisa något sådant. Det räcker med att han finns där och vill bli pussad
på när nu yrvädret får tid till sådant. Hon vill gärna, men det finns ju så
mycket som ska hinnas med. Som morfar är det lätt att glömma bort att
sådan energi över huvud taget existerar. Då är man, skam till sägandes,
rätt så tacksam när föräldrarna dyker upp för avlösning. Därför är det
lika roligt nästa gång man får besök, kort och intensivt.
____________________________________________________________

10.03.31.

Mormor hade tvättat håret och naturligtvis hjälper Julia till att torka det
med en handduk. Hon gör det så bra så mormor undrar om hon tänker
bli hårfrisörska? "Jodå, jag kan hjälpa Dig med håret om Du vill, men
jag ska ju bli sångare"! Som Erik och Darin då och kanske också en
vinnare?

"Mamma" ropar Julia på kvällen från sin säng i sitt rum. "Ja, vad vill Du"?
"Mitt rum det stör mig så jag inte kan sova"! "Hur menar Du"? "Ja, det
är för högt ljud"! Vad gör man i en sådan situation, där det förekommer
ljud man inte själv hör, från själva rummet, ett dött ting som omöjligt kan
ge ljud ifrån sig? Vilken av världar lever denna 4-åring i?

__________________________________________________________________________

Jisses så tiden rusar! Redan ett halvt år sedan vi utnyttjade denna sida. Det har
ju hänt en del under denna tiden, naturligtvis. Vi har börjat att sälja receptfria
läkemedel och det har mottagits med öppna armar av Dig och Dina medkunder.
Förmodligen kommer detta sortiment att utökas då det idag är något begränsat,
men väl täcker behovet vid värk, förkylning och magåkomma.

Julia, barnbarnet, har hunnit bli 4 år och är en riktig filura.
Man tror inte att barn i den åldern tänker så mycket, utan att det mest handlar
om dockor och annat. För lite sen då jag kom hem, bad hon mig att komma
med för vi skulle "Jobba"? Med det menade hon leka, men för att jag skulle
bli intresserad sa hon jobba, eftersom det är det jag alltid gör. Så nu jobbar
vi så fort vi får tillfälle, speciellt på fredagar då det är fredagsmys och hon
och hennes bror övernattar hos oss.

__________________________________________________________________
Detta är Julia, vårt lilla barnbarn. 3 år gammal
och redan stjärna. Hennes foto taget av mamma Ewa, finns på ett plakat i den
polska staden Plock, överallt inför barnens dag. Som "morfar" känner man en
viss stolthet, trots att hon egentligen inte utfört något. Det var en "reklamnisse",
kompis till föräldrarna, som ville låna bilden för nämnda ändamål. Resultatet blev
lyckat och jag tror naturligtvis att alla barn i staden gick till Zoo för att fira tack
vare fotot.

Att ha barnbarn är för de flesta en lycka, att liksom uppleva sina egna barn igen,
fast ändå inte. Lustigt att dessa små människor kan ha sådan personlighet redan.
Kanske är man ändå lite gammal i tankegången, när man inser att de inte längre
är så lätta att "lura" till de saker man helst skulle vilja att de gjorde. Ifrågasättande
av allt till påfrestningens gräns, avslutande med ett leende, stort så att man smälter
och glömmer förtreten. Barnbarn är härliga.

Det är egentligen föräldrarna, våra barn, som ställer till det mesta besväret. Man får
inte göra så och inte köpa det och godis bara på lördagarna. Man ställer frågan om
de glömt hur de själva var i den åldern. Svaret låter inte vänta på sig: Jag fick väl
aldrig sådana grejer när jag var liten! Ja, så var det kanske. Det fanns bara råd men
inte de resurser som finns idag. Ändå, fast man har möjlighet, ska dessa små inte få,
det deras föräldrar inte fick, bara för att de inte fick det. Ibland är inget logiskt.

Nog tycker man att ens egna barn är väluppfostrade och när man då gör mot
barnbarnen det man gjorde mot dem, tror man att man för en gedigen tradition
vidare till den tredje generationen, som gör dem till goda människor. Men så
fel man har. Uppfostran utförs nog på lika många olika sätt som det finns föräldrar.

Trots det, funkar det ändå ganska bra och man får, om man vill, träffa sina barnbarn
när som helst. Det får man nog nöja sig med, till föräldrarnas förnöjelse med tillskansad
frihet, när man erbjuder sig att gärna passa och ha roligt med dessa små glädjeämnen.
_________________________________________________________________________

Kvinnodagen. Egentligen är det väl tragiskt att det överhuvud taget finns
en sådan dag. Enligt mitt sätt att se det, är det väl likadagar hela året. Ingen
ska stå över någon annan, utan vi ska dela allt och hjälpa varandra.

Ja, det låter utopiskt och om man ser sig omkring är det också det. Hörde
idag en man som ringde in till radio Kristianstad och ondgjorde sig över hur
usla kvinnor var i förhållande till män. Han tyckte t.o.m. att vi hade olika sorters
hjärnor. Efter vad han sa, kan jag tycka att det är så. Han har en som nästan
är död medan vi andra har hjärnor som vi försöker utveckla till medkänsla
och förståelse för varandra.

Alla ska få möjlighet till allt på sina meriter och inte på sitt kön. Därför kan
man tycka att det är konstigt att det inte finns fler kvinnor med i företags
ledningar och styrelser än det gör. Jag tror inte det beror på kvinnorna,
utan på män som är rädda om sina positioner, som de bevakar med allt
vad de har. Nej hörninini gubbar, flytta på arslet och släpp fram lite mer
av kvinnlig förnyelse och tankeförmåga. Kvinnor är i de flesta fall mer
logiska än män och kan därför behövas som en motpol till dagens "in-
bördes beundran".

Sedan jag föddes är det kvinnor som varit de mest betydelsefulla i
mitt liv. Det är hos dem man kunnat söka tröst och hos dem man fått
hjälp med allt det som vi män sett oss för goda för att göra, men ändå
velat ha. Hur hade det egentligen sett ut i ett hem utan kvinnan. Inte
fan hade farsan fixat och donat som mamma gjorde. Det är väl andra
tider nu, men fortfarande tror jag att det finns stort behov av kvinnors
välvilja och kunskap.

Så vi ska vara glada för kvinnan. Glada för att hon vill hjälpa oss där vi
verkligen är okunniga, lata och tafatta. Vi ska sluta med vår "höga
hästar" profil och verkligen låta alla dagar bli likadagar.

_________________________________________________________________________

Verkligheten är vid vissa tillfällen som en dålig dröm. När pojkar i 14 - 15års-
åldern ger sig till att råna en butik, måste man undra om det är verklighet. Hur
kan de bara få för sig att göra en sådan sak? Vilka föredömen har de? Är de
ensamlevande utan föräldrar? Det är djupt tragiskt och skrämmande.

Nu blev upplevelsen inte så svår just när den hände, även om det är en
chockerande situation när två maskerade personer rusar in och skriker efter
pengar. Är de dessutom beväpnade med vars en kniv och en är utrustad med
pepparspray, kan man förstås känna panik. Har man ett humör där man i
stället reagerar med att bli arg, kan det naturligtvis hjälpa till att få rätsida
på situationen.

I detta fallet blev det omvända roller. Den som skulle bli rädd, skrämde i
stället iväg de som trodde sig vara modiga, starka och fruktansvärda. Man
kan bara hoppas att utgången av situationen gav dessa "snorungar" en
tankeställare. De åkte fast. Polisen gjorde ett fantastiskt bra jobb och nu
utreds dessa ynglingar huruvida det var första och enda gången de gjort
sig skyldiga till slikt, eller om det blivit en vana. Fortsättningen kommer att
visa hur det ligger till.

Det var en stor tröst att få känna allt stöd från Dig som är kund hos oss och
allt intresse vi erfarit och alla goda råd vi har fått. Det känns verkligen som
om man är medlem av en stor varm familj som verkligen bryr sig och som
finns där för en när det behövs. Kanske är det det många saknar. Kanske
har dessa pojkar ingenting av allt det vi har - en fin gemenskap.

__________________________________________________________________________

Snart är det Alla Hjärtans Dag. Då ska vi väl alla ge bort något fint till våra nära
och kära. Här nedan har Du ett personligt tips från mig, men skynda Dig, de tar
snart slut!

_____________________________________________________________________________

Tisdagen den 14/7 2009 skrev aftonbladet "Högt kolesterolvärde inte farligt för
hjärtat!" Här följer texten som hör till rubriken:

Försöker du sänka ditt kolesterol? Sluta - ett högt värde är inte farligt för hjärtat.
- Det är ett gigantiskt bedrägeri, säger Ralf Sundberg, docent i transplantations-
kirurgi. Högt kolesterol är inte orsaken till hjärtinfarkter. De med låga värden löper
större risk att drabbas och dödligheten ökar. Det skriver professorerna och hjärt-
specialisterna Lars Werkö, Tore Scherstén och Ralf Sundberg på debattplats i
Svenska Dagbladet i dag. - Det finns ingen anledning att sänka kolesterolet, det
är en del av kroppens försvar, säger Ralf Sundström.

Det var artikeln. Nu frågar man sig vad vi ska göra med allt Becel-margarinet?

_________________________________________________________________
I dag fick jag frågan om jag visste skillnaden på gris och svin. Jag trodde inte
det var någon skillnad, utan bara två olika uttryck för samma sak. Det visade
sig att personen med bestämdhet visste, att grisar gick på fyra ben och svin
på två och att jag tillhörde de sistnämnda.

Det är inte utan att man ibland funderar på, varför en del får för sig saker som
de vet inte stämmer med verkligheten, men ändå reagerar efter den påhittade
situationen. Kanske finns det någon därute som efter detta kommer att berätta
för mig vad skillnaden är på ko och nöt, om det också har med antalet ben att göra.

Blandfärs däremot vet alla från vår annons, att det är hälften nöt och hälften svin.
Det går inte att ändra på även om det så är tre ben på den ena och ett ständigt
grymtande från den andra.

Eftersom personen i fråga jämförde mig med ett svin, får man väl sträcka på
sig lite. Dessa djur är både intelligenta och sällskapliga och inte alls så sviniga
som vi tror att de är. Däremot finns det varelser på två ben som uppför sig på
det inbillade sätt vi tror att svin gör. Ibland ännu värre. Då kan man inte jämföra
med svin eller kalla dem för detta. Då finns bara ett att säga: Människa !

__________________________________________________________________

Bäst före, vad är det?

Ja, som uttrycket själv säger, så handlar det om något som är bäst före ett
visst datum. Något som är så bra det över huvud taget kan vara till det angivna
datumet. Varan är alltså bra till 100% fram till angivet datum.

Det är dagen efter datumangivelsen det kruxar till sig. Då är varan värdelös.
Så tycker de flesta av oss, trots att det står, om man tyder det rätt, att varan
är bra även dagen efter och kanske flera dagar till.

I vår bransch säger man att man inte kan sälja en vara där bäst före datum
överskridits. Detta trots att vi egentligen vet att varan fortfarande är bra. Då
undrar man också varför man valt uttrycket bäst före? Hade det inte varit
bättre med sista försäljningsdag eller varför inte "Ätes inte efter torsdagen
den 7maj." Så är det ju ändå i praktiken. Ingen vill köpa något som överskridit
bäst före dag även om man får det till halva priset.

Därför kastar man det i stället. Mat som inte är bra till 100%, men till 90 kanske.
Även i hemmen kastas 1/3 av det man köper, för att bäst före har överskridits.

Förr i tiden satte man näsan till, man smakade och konstaterade hur det stod
till med det man tänkt stoppa i sig. Många har ätit goda sockerkakor gjorda på
halvsur mjölk, utan att veta om det och aldrig mått dåligt. Välkryddade stekar
som inmundigast med små stönanden av välmåga, trots att man vid tillagningen
varit tveksam till stekens färskhet.

Vi har bäst före och det tror vi på. Ingen kan ändra på det. Ingen lyckas med det.
Även om man idag skulle införa ett annat system, skulle det förmodligen inte få
verkan förrän nästa generation blivit med barnbarn. Om det var vettigt vill säga.
Så vi får fortsätta att använda vårt bäst före som "sista förbrukningsdag", fast vi
vet att det går att använda.

Ena dagen är det utmärkt, nästa dag är det sopor. Men vi är ju numera vana att
hantera sopor. Vi kör omkring med dessa för att så småningom bli av med dem i
någon container eller så kör vi till Snårarp. Sopgubbar är vi allihopa. Vad gör de
riktiga sopgubbarna?

____________________________________________________________________

"SLÄNG DIG I VÄGGEN!"

Ja, så skrek han åt mig där jag stod och såg fånig ut. När någon skriker så,
kan man ju undra om de verkligen menar att man handlöst ska kasta sig i
väggen. Eller är det månne ett uttryck för "STICK!" kanske? Irritationen var
inte att ta fel på, så mitt frågande och fågelholksliknande ansiktsuttryck fick
väl honom att vilja förklara sig en smula.

"Höja priset på kyllingen! VA!? Hur kan Du bara?"

Jag tänkte först att jag skulle förklara att det inte var jag som höjt, utan
producenterna och att därför var jag också tvungen att höja, men att
det bara handlade om 6 kronor, 3:- per kyckling, eftersom det var 2 st
som erbjuds för 75 kronor..............men så ändrade jag mig och tänkte att
kan han vara oförskämd så kan jag, fast man ska tycka att kunden alltid
har rätt.

"Har Du inte råd med det då, Du som kör Merca?"

En plötslig förändring skedde. Han blev liksom först förstenad, fast ögonen
for fram och tillbaka i huvudet på honom, precis som om han sökte ett svar
men inte hittade det. Sen log han, lite generat och sa:

"Det är ju till min gamla mamma och hon har ju det inte så fett. Hon hade
skickat med 69 kronor, för det var vad hon trodde det kostade."

Ja, vad säger man? Sonen har en stor Merca ute på parkeringen, men har inte
råd att lägga ut 6kronor för sin gamla mamma. Det är då man som medmänniska
börjar undra var vår heder är på väg. Man ser mer och mer att det man lärde som
barn inte längre stämmer, trots att man inte är så lastgammal att minnet sviker.

Men kanske finns det ändå hopp. En yngre man sträckte fram sin hand mot mannen
med Mercan.

"Här har Du 6spänn. Köp nu kycklingen så Din mamma i vart fall kan få något som
är gott!"
_____________________________________________________________________

Vi stänger 20.00. 20.45 rycker Du i dörren, först den ena, sen den andra. Så får Du
syn på mig och mimar: "Har Ni stängt?"

Ursäkta att jag skrattade åt Dig.
_____________________________________________________________________